Om boken: år / Jag vet inte vad exakt våra vetenskapsmän letade efter då, i två tusendelar: svarta hål, andra dimensioner eller parallella universum, men som ett resultat av detta kolliderade två världar - vår och vampyrtärnan antingen eller överlappade varandra. Samma katastrof inträffade, som nu kallas sammanslagningen. När kaoset stävdes gick människor och vampyrer ut i krig - var och en för sin egen värld, utan att vilja erkänna att det för länge sedan och för alltid blivit vanligt. Det gick många år innan ett fredsavtal slöts. Men till skillnad från soldaterna förblev polisen i frontlinjen: vi var tvungna att försona två civilisationer, varav den ena var en del av den andras näringskedja. Vampyren är människans vän. Paradox? Ja, och inte den enda. För mig hade det ett specifikt pris - livet, och i jakten på en lösning förlitade jag mig på två sanningar: "Alla vampyrer är inte människor, men alla är inte omänskliga" och "Att vägra arbeta i ett slakteri betyder inte att sympatisera med biff." Och sanningen, som ni vet, låg någonstans i mitten, och jag var tvungen att hitta den.